Graves del 2

Jag fick den otrevliga följden endokrin oftalmopati, som drabbar ögonen.

Det började med besvär av röda ögon, jag köpte ögondroppar som skulle lindra men icke…ett par månader senare runt nyår vaknade jag med en svullnad under vänster öga.

Ingen visste vad det berodde på (det här hände ca 4 månader innan jag blev diagnosticerad Graves),

Med tiden blev ögat värre och började sen ”stirra” (ögonlocket drogs uppåt). Då mådde jag som sämst.

Svullnaden hade jag kunnat dölja lite med ett par glasögon med kraftiga bågar, jag hade bara fönsterglas i dem eftersom jag ser bra, bortsett från att jag behöver läsglasögon.

Jag lusläste allt jag kom åt om den här sjukdomen, och hade god hjälp av min kusin som turligt nog är Endokrinolog och hjälpte mig ställa in medicinen på bästa dosering, i samråd med min ordinarie doktor som också är bra.

Men ändå mådde jag skit, det finns inga kort på mig från den här tiden. Jag vägrade fastna på bild för jag tyckte jag var så ful…

Enda kortet är körkortet. Som såklart skulle förnyas.

Jag bokade tid till stans fotograf, som var ett bra mycket dyrare alternativ än andra fotomöjligheter, allt för att få lite hjälp med att få till ett ok kort.

Det fungerade inte alls…

Jag tyckte jag hade en ”bra ögondag”, alltså inte jättesvullen, så jag gjorde mig så fin det gick och åkte iväg, det regnade ute så frisyren var ett minne blott när jag kom fram.

Vid disken satt en yngling som slött tittade upp när jag kom, jag förklarade läget med min sjukdom och om han kunde hjälpa mig att få till någon skaplig bild till körkortet. Han lyssnade med ett halvt öra och sa sen -”du vi retucherar inga bilder här”.

Jag blev lite ställd, det var ju inte så jag menade… kanske bara ha lite tålamod och komma med några tips.

Jag blev nervös, satte mig på stolen och glodde in i kameran, kom på att jag läst om en kvinna som ”knep med fulögat” vid fotografier och på så sätt såg ganska normal ut, så det gjorde jag också! (Dock såg jag inte normal ut).

När han visade resultatet ville jag sjunka genom jorden. Jag såg ut som en fånge från tv serien Kvinnofängelset, på riktigt! Ett galning som knep ihop ena ögat och spände det andra och glodde rakt fram uti ingenstans, mitt hår hängde blött och stripigt över axlarna…

Men här ska man inte hänga läpp tänkte jag och gaskade upp mig. Jag bad honom ta ett nytt kort och rättade till håret och fyrade av ett litet leende -fortsatt med spända knipna ögon och såg om möjligt ännu mer galen ut 😫😂.

Han fotograf ynglingen såg lite chockad ut när han gav mig korten.

Jag betalade och gick därifrån många 100- lappar fattigare, korten rev jag och kastade i närmaste sopkorg på stan.

Jag kom hem utan foto, och Tommy försökte trösta så gott det gick. Älskling vi åker bara till närmaste automat, sen slappnar du av istället för att spänna dig tyckte han.

Så fick det bli, på Erikslund automat blev detta till.

Inte bra men bättre än de andra från den sk proffsfotografen.

Det kan ta tid att läka ut ögonsymptomen, och jag har blivit bättre nu, men inte helt återställd.

Ser fram mot den dagen 😁.

Kram!!

2 reaktioner till “Graves del 2

  1. Nu tänkte man ju inte alls på det. Fy fan vad jag hade blivit arg och ledsen om någon hade sagt så till mig hos fotografen. Jag hade inte ens låtit honom ta de där bilderna. Tur att du har Tommy som kan stötta och peppa dig. Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s